här kommer jag

Nu är jag här igen..men

2006-02-07T11:15:00.000Z

Jag försöker ju att gå över på samma blog som muffin..men... Jag vet inte var jag ska skriva mina egna inlägg!!!!!!!!!!! Jag har skrivit ett första (hur det nu gick till) men nu så fattar jag bara noll... Får kolla upp det här med nå´n. Förresten...jag antar inte utmaningen...har inga konstigheter för mig..(fniss)...eller alldeles för många kanske. BYE för nu!

Tdigare än

2006-01-19T08:19:00.000Z

vanligt...Gääääsp...vilken början på dagen. Ställde klockan mycket tidigare för jag kände i "ryggmärgen" att Mattias inte skulle vakna halv sju som vi bestämt. Orsaken till det är att han idag ska göra en resa till Stockholm med sin kontaktperson Anders. Lite av ett äventyr i den annars så tråkiga vardagen. Men så är det ju detta med att organisera allt omkring Mattias då. Han har inte tvättat håret på flera veckor, även om han påstår det. Han tror att om han blöter det lite någonstans lite var som helst så är det liksom tvättat. Att blöta hela håret från botten och sedan ha schampoo i som ska sköljas ut ordentligt, är en för lång och svår procedur. Jag avstår hellre från att tjata för ofta eftersom han känner sig så "idiotförklarad" om jag gör det. Precis som om han inte skulle kunna tvätta håret!! det är det här som är såååå svårt. Att hjälpa utan att kränka. Jag hade gjort smörgåsar med skinka och en termos med te för att han och jag skulle få i oss något innan hans avfärd och mitt arbete. Jag ringde innan jag gick hemifrån för att höra om Mattias förhoppningsvis var vaken. Inget svar. Snabb promenad och när jag kommer in genom dörren hos honom så är alla lampor tänsa och där ligger han i sina kläder i sängen och sover djupt..Jag väcker honom och han säger yrvaket..vad gör du här??? Man kan ju tro att det ska finnas någon form av förväntan och iver när man ska göra något annorlunda. Men så fungerar inte Mattias. Han var så sömnig så det var ingen mening att stressa med duschningen. I stället satte vi oss vid matbordet och fikade tillsammans. Tre mackor senare så var det i alla fall dags för tvättning. men mig stående utanför toadörren (för jag får inte se honom naken) så ger jag instruktioner till hårtvätten. Väl klar med det och kalsongerna på plats så går vi över naglarna också på en gång. Klipp, klipp. Även håret borde klippas men det får bli en annan gång. Nu är det i alla fall rent..I dag är det kallt Brrr....så långkalsonger är ett måste. (allt detta är sånt som Mattias själv inte klarar att fundera ut). Klar i tid!! Härligt! Så drar vi då iväg till mattias och Anders mötesplats. Jag förstår att Mattias inte vill att det ska synas att han har fått hjälp så diskret smyger jag iväg till jobbet...Mattias dag är väl planerad av oss "omkring" honom. Micke som bor och arbetar i Stockholm har erbjudit sig att dels möta, och även visa sitt eget företag samt skjutsa mattias och Anders till östasiatiska museét.. Jag är såååååååå glad för den hjälpen och det tror jag även Anders och Mattias är, på sina olika sätt. Gud så roligt att den här resan blir av. En dag när jag vet att Mattias har något att göra och dessutom är ren och får något i sig flera gånger...Halleluja...Är det onormalt att vara glad för sånt??

Rörigt!!

2006-01-17T08:05:00.000Z

Både hemma och i mitt huvud. Det ena ger det andra verkligen. Jag skulle bara installera en tvättmaskin ju.!!! Det är så mörkt på kvällarna, så jag kände att en tvättmaskin, som gör att jag inte behöver smyga i mörka källargångar två kvarter hemifrån, skulle sitta fint. Alltså sagt och gjort. Pratade med mitt manliga "stöd" i livet (Micke) som helt enkelt tog sin stora bil åkte hit. On-off sålde ju gärna sina produkter till mig..så plötsligt stod jag där med både en tvättmaskin, diskmaskin och ett nytt tvättställ till badrummet. Det jag har är liiiite skadat. Men då kom ju nästa problem då. Kranar måste ju passa också och en speciell avstängningsventil ska det vara på diskmaskinen. Väl hemma så var jag mycket fattigare och ändå hade det hela bara börjat. OM jag ska ha en ny diskmaskin så måste den ju passa under min köksbänk..och den har jag bara liksom provisorisk "fixat till" för några år sedan och nu kändes det ju så fel att börja sätta in en fin diskmaskin i den gamla "skruttiga" diskbänken. Jag bad en kille som On Off hade rekommenderat att komma hem och koppla in min tvättmaskin...1500:- kostade det...Inte klokt ju..tog 15 minuter ca. Började se framför mig vad hela kalaset skulle sluta på innan jag skulle bli klar..*suckar*. Nu hade ju det hela "dragit igång" så jag bara måste slutföra det. I söndags så åkte då Micke och jag till Ikea. Han hade ritat upp det hela på ett "millimeterpapper" för mina väggmått är lite märkliga. men man var väl inte så noga med sånt på 17oo-talet då min lägenhet byggdes. När vi plockat till oss det som behövdes och fått hjälp av en duktig tjej på Ikeas köksavdelning så var jag ännu fattigare...och då hade jag i alla fall bara paketen med alla grejor hemma. Men märkligt nog så var jag i alla fall glad över att dom finns så nära så jag kan nå dom i alla fall. I mitt förråd alltså. Inne hos mig är det alldeles omöjligt att få plats just nu. Man måste ju montera ner ett skåp som redan fanns uppe på väggen och när man tar bort det så ser ju väggen för hemsk ut. Och då är ju inte ens diskbänken borttagen!!! Man måste ju stänga av vattnet för att kunna göra det. Så här fortsätter galenskaperna. det jag KAN göra själv är möjligtvis att måla om väggen efter spackling men resten måste jag anlita någon för..Fattar ni problemet!!! Betänk att tvättmaskinen kostade 1500 att insallera på 15 minuter typ....VAD har jag gett mig in i!!! behöver någon en diskbänk som är en meter lång med en ho? Jag vet inte hur jag ska få ner den för trappan nämligen..Du får den gratis bara du tar hand om den. (snälla, snälla.) Just nu väntar jag på att rörmokaren ska höra av sig för att plugga igen mina rör så jag kan ta bort den eländiga diskbänken...och sen ska jag spackla väggen och och och..HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!

trevlig överraskning!

2006-01-12T07:45:00.000Z

jag måste bara få berätta nåt kul. Allt kul ska berättas, eller hur???.På mitt arbete så är det som så att vi alla har fått en inbjudan till fest på Stadshotellet den 11 feb. Företaget fyller 175 år och det ska firas!. Klädseln ska vara "Festligt"...Vilka möjligheter det ger i klädselväg, eller hur? Har ni några förslag till en kvinna i min ålder? Frågorhar uppstått här på arbetet om vad festkläder innebär. Hur tänker ni? Vad är festkläder egentligen? Inte jeans och t-shirt kan jag tänka mig i alla fall. Och så en annan sak. Jaghar ÄNTLIGEN börjat träna. På Itrim. Igår var jag och gjorde en sån där koll på hur mycket som är fett i mig. Jag har 9.9 kilo fett FÖR MYCKET!!! Tänk er. Jag ser inte alls onormal ut ju. (tror jag). Nu ska jag då försöka omvandla 5 kilo fett till muskler och resten ska bort. BORT alltså så nu har jag då börjat att fundera på HUR? Men med tanke på första passet på gymmet så kansek det löser sig ändå. JAG som aldrig brukar svettas, rann bort i stort sett...och när jag skyndade mig ut därifrån så ropade tränaren efter mig..Har du stretchat??.Jag kan ju knappt stava till det ju, ännu mindre göra det. Då sa han att detvar lika viktigt som själva träningen så jag lovade att göra det i fortsättningen. han sa också att jag måste äta inom en timme....Himmel så många måsten. Men annars var det JÄTTEKUL!!! Verkligen..ska försöka träna 4 ggr i veckan....Håll tummarna för att jag ska klara det. Mina 9.9 kilo fett alltså. Återkommer med mer info.

Det finns

2006-01-10T17:21:00.000Z

ju hur mycker som helst att skriva egentligen...Detvar ju ett tag sedan man var här nu..Nytt år å allting. God fortsättning då allihop. Vilken omväxlande värld jag lever i egentligen. Borde vara tacksam (och är det också) Om ni var i mina kläder så skulle ni förstå. Gillar jobbet som ger mig social kontakt med människor som är trevliga för det mesta. men ÄR dom otrevliga så brukar det vara något allvarligt fel på dom. Jag menar det alltså. Det finns ju gott omsåna också, eller hur? Och dom måste ju få finnas dom med för dom blev ju bara "såna". Och vem harmonopol på attvara "rätt". Mer rätt än andra alltså. Till å från så känner man sig mer fungerande, men ibland så finns det tillfällen när jag också vill göra anspråk på att få vara "annorlunda" faktiskt. Jag vet och kan mycket om många saker. Antagligen för att jag är nyfiken på just VISSA saker, men helt ointresserad av det andra kanske tycker är intressant. DET i sig gör oss ju annorlunda inför varandra. Har jag fel? Som ni förstår så funderar jag ju ofta varför saker (läs människor) är olika och varför. Detär ett så stort område så ingen vet allt tack å lov. Men snuttar av det kan man ju förstå och där ligger då jag med mina kunskaper ungefär. Var det det här, jag skulle skriva om? Näää, men det var det, det blev. Just nu. Skulle kunna skriva om min "annorlunda son" som också är annorlunda på det sätt att han ett ovanligt fint tänkande till sin natur, fast han inte ska ha det enligt boken som handlar om Autism. Han har empati som inte heller är vanligt i dom sammanhangen. Och omtanke och är artig..(om det inte händer något störande i samma stund som han ska vara artig).Så har jag då en dotter som kämpar på i motvind. Pluggar samtidigt som barnen nästan river huset.(litet överdrivet) och som hundarna och katten också ska få plats mitt i allt. Tvivlar inte en sekund på att hon kommer att klara pluggandet med glans, men visst är det jobbigt. Det är VILJAN som är så viktig. Finns inte den så finns inget alls. Det är jag till 100% säker på. Lycka till alla som kämpar på. Tänk på att stötta varandra så blir allt lättare..kramar kycklingmamman

I väntan på snöstorm?

2005-12-29T09:47:00.000Z

Det ska ju bli det säger "dom". Mitt tankentbord har sååå svårt att göra mellanslag. Det är ett nästan nytt "mjukt" sådant och redan fel på det.*suckar* I morse strax före kl sju ringer Mattias på min telefon och ropar HÖGT..GOMORRON!!!! Så är det dom "goda"dagarna. Det är mindre kul när det händer på helgen den tiden. Jag tycker att han är så härlig när han kan vara glad och positiv med tanke på hur han "lever". Inga kamrater, inget arbete, och vetskapen om att han inte är som "andra" hela tiden malande i huvudet. Vi pratar en hel del om detta nu för tiden och han är så medveten och klar över sin situation. Han är också så "förbannad" för att han blivit "behandlad" som han blivit i hela vårdapparaten. Han vet inte mot vilka han ska rikta sin ilska men jag är glad att han nu i alla fall kan visa den till å från för mig. Han blir alldeles svettig och upprörd när han kommer in på det. Ofta slutar det med att jag får gå därifrån eftersom han inte orkar ha mig där då. Jag tror i alla fall att det är bra att det får "sippra" ut litet i taget. En del av "läkningen" liksom. Han väntar och väntar på att få "någon" att prata med som inte är jag eftersom han inte tror att jag skulle må bra av det,säger han. Det är något som han bär på och inte vill säga till mig. Han har nu fått lov till det som kallas "enskilda samtal" i vården. Jag hoppas det ska hjälpa honom. När det nu blir av. Som ni kanske förstår så tar det tid...tid...tid...Nu till annat...jag börjar bli förkyld IGEN....! Men i morgon ska jag i alla fall ha en ledig dag och försöka hinna med allt jag inte hunnit med..som städning, laga mat till Mattias inför helgen och handla till honom..Hoppas, hoppas att jag också hinner med Tinna och Saga..för på,lördag åker jag från stan.Ska det här året fira nyår hos min väninna Lilian i Stockholm tillsammans med några andra väninnor..vi ska laga mat och mysa säger hon. Så om jag inte skriver mer innan helgen så.. GOTT NYTT ÅR!!! alla nära och kära och alla ni andra...

Gott slut eller?

2005-12-27T07:58:00.000Z

Vad säger man så här mellan Jul och Nyår? Jag själv tycker att det passar med Gott slut? Nja, kanske inte i alla fall. Man kan ju tro att jag önskar livet ur folk. Tur att en vecka går fort så att jag inte behöver fundera så länge. Efter nyår kan jag i alla fall önska en god fortsättning. Kort om julen. Mycket julmat tyvärr..Berörda vet vad jag menar. Julmaten borta och alla är glada och belåtna. (hoppas jag). Själv märkte jag att jag var väldigt förtjust i Kalles kaviar i morse. Jag var på DANS på juldagen.! När började man med sånt? På "min tid" så fanns det inget alls att göra och framför allt inte dans. I alla fall så var jag tillsammans med "mannen i mitt liv" och tre väninnor på det enda stället för folk i "vår" ålder. Bandet spelade riktigt bra men inte var det så mycket dansanta människor där inte. (förståeligt den dagen) Utom vi fem då förstås. Jag kan ju bara säga att det var tur vi hade egen kavaljer också. Han gjorde verkligen sitt bästa för oss alla. Vi hade faktiskt riktigt kul allesammans. Även under bandets pauser. På annandagen var det lååång utsovning och när jag lite senare på dagen tog mig ner till Mi och barnen så var Tindra inte helt i form. Feber under natten och hosta. Hon kröp upp i min famn och så somnade hon direkt. Vi hade så mysigt (i alla fall jag) de två timmar som hon låg i min famn och snusade. Riktig kvalitetstid. När vi vaknade..joo då, jag somnade också, så hade G fixat middag så vi åt tillsammans allihop innan jag drog vidare till nästa "barn". Ooooh my god, så det såg ut. Eftersom måndagen plötsligt var en söndag så kom ju inte Hemtjänsten på sin veckostädning och det märktes. Runt Mattias säng inkl resten av rummet och speciellt datorområdet. Mandarinskal, yoghurtförpackningar (locken fastkletade överallt). Sängen full av rester och andra obestämda föremål. Papper efter julklappsöppning som han inte gjort med oss utan ville göra hemma själv. Jag saknade en del saker som jag visste att han fått och började leta. Rakapparaten under sängen (konstig plats för mig) sedan var det då 500:- från mormor..Hmmm..och biobiljetter från syrran.var, var var, ? När jag frågade (matte halvsov under täcket) sa han att dom har du väl städat bort!. Jag?..Ok, men var lade du dom när du öppnade paketen? Jag sa att du har städat bort dom , mumlade matte under täcket) *suck* sa jag och gick tillbaka till påsen jag samlat upp allt skräp i. Hällde ut allt och började "finsortera"..mycket riktigt. Där låg de två kuverten. Bland papperen så hade de inte synts när jag plockade upp. När jag sa att man brukar plocka undan saker som det är värde i så sa han att om jag inte var så slarvig när jag städade så skulle de ha varit kvar. Sådan är hans logik. I stället för att fortsätta diskutera saken så lagade jag middag och lite olika matlådor till denna vecka. När Mattias hade ätit så tog sömnen överhand igen och han gick och la sig och jag gick hem. Så var det med den dagen..Råkade fastna i en film i två avsnitt som heter "mord i blodet" och nästa avsnitt är i kväll. Och jag som lovat Mattias att gå på bio!..fortsättning följer...Julkramar på er alla...

En dåååålig dag..hittills

2005-12-22T12:57:00.000Z

Ibland blir det bara fööör mycket. Som nu idag då. Jag är ju så glad för att det verkar hända något på Mattiasområdet. Vi har väntat så länge på svar och resultat och olika åtgärder. Nu har ju Mattias varit så motiverad en tid..ett par månader nästan. Han har bestämt att han minssanna ska hjälpa andra i hans situation o.s.v. Han hade en sådan energi och ville så mycket..och tiden går och går och nu har han "ramlat" tillbaka i samma gamla mönster. Eftersom det enda han har att göra (förutom att vara med mig ibland och sin kontaktperson Anders 3 ggr i månaden) så är det ju så mycket lättare att sitta vid datorn där han också blir bekräftad genom att han är så duktig i onlinespel av olika sorter. Han har sina "kamrater" där som han spelar med/mot. de sita veckorna har han stigit upp vid 18-17 tiden och går i säng på morgonen ungefär när jag börjar mitt arbete kl 8. Men det värsta är nog i alla fall att han inte får mat i sig heller. Eftersom jag var med honom i måndags kväll på chinarestaurang så vet jag att han åt då, men efter det så finns inga spår av något matnyttigt. Han lämnar ju alltid spår efter sig i form av förpackningar, tallrikar och bestick..i kylskåpet var maten dessutom kvar. Vi handlade ju i måndags. Mattias sov hårt när jag kom men efter att ha plockat fram lite rena kläder så väckte jag honom mjukt.(viktigt)..till slut kom han upp och satte sig vid köksbordet och fick mjölkchoklad och macka som jag gjort. Han åt en smörgås och då var klockan tjugo i ett och jag måste snart skynda tillbaka till jobbet. Jag blev lite tjatig om att han skulle gå in i duschen (medan jag klippte hans naglar) och då sa han att nu går jag och lägger mig igen...*suck* Så var den dagen förstörd..(kändes det som) Han som ska träffa Anders kl 15.00. det lär inte bli av i dag inte. Och hemtjänsten som skulle in och städa litet kommer inte heller in. de ska komma 2 ggr i veckan och får oftast bara komma in 1 gång, varje måndag. Jag lämnade Mattias liggande i sängen och tänkte..ja ger upp. Men det gör jag ju bara en stund. På väg till jobbet så ringde jag både hemtjänsten och Anders för att berätta att dagen var "körd"..(som det ser ut). Anders och jag kom fram till att det skulle bli intressant att se om Mattias själv har disciplin att komma upp till deras möte. Det vore så bra med tanke på att dom skulle äta tillsammans. Tack å lov att det är människor som orkar med att försöka igen och igen.... Ja nu har jag skrivit av mig och i morgon är det en ny dag...dan före dan..Kram på er alla

Äntligen !!

2005-12-20T07:59:00.000Z

Mejl från neuropsykiatern!! Mattias är kallad till möte för utvärdering av resultaten av undersökningen vad gäller hans funktionshinder. Det ser ut att bli ett resultat alltså??!! Vilken otrolig framgång..Äntligen!! När jag berättade det för Mattias satt han en stund och smälte det hela och så sa han. Nu är jag i alla fall inne i "systemet". Vilken härlig slutsats. Enligt mig har han funnits i "systemet" sedan han var 13 år och fick sin diagnos, men han rätt i sin slutsats, eftersom det inte tidigare samordnats något för att utreda hans behov av stöd och hjälp. Jag som mamma ser att det här kan leda till att Mattias blir mindre beroende av mig och att han kan få ett mer innehållsrikt liv. Så håll tummarna inför det nya året för vår skull.

Åååå vilket härligt

2005-12-19T09:39:00.000Z

väder!!! Är inte det här julväder så vet inte jag. SOOOol.., kallt och liiiite snö. Jag har inte klarat mig undan förkylning ab en konstig sort men vad gör det när det är så härligt ute. Helgen har mest bestått av vila. Känner liksom på mig att det behövs om inte annat inför julen. Julklappsinköpen har varit kolugna. Inte press ännu av något slag. Jag är bara så trött!! Måste vara sviterna efter influensan. Jag har lovat Saga att ta med henne ut på stan en tur för lite julklappsinköp till de hon vill ge något. När jag sade det till henne så tänkte jag ju inte på att lilla Tindra var inom hörhåll. Mormor..hörde jag..JAG vill också följa med, mormor, jag vill också..o.s.v....Efter en blick på Saga så bestämde jag snabbt att det fick bli två olika tillfällen så båda får var sin stadsrundtur med mormor, och friden var återställd för den gången. Nu gäller det bara att klämma in rätt tillfälle efter arbetet. Jag har lovar mattias också att gå ut på stan ett tag. Han väntar och väntar på att få höra sina resultat av undersökningen och förhoppningsvis få någon sysselsättning på dagarna. Han som är så på G och så tar allt så otroligt långt tid inom allt som handlar om rehabilitering och vård. Vi pratar inte om veckor utan månader och år. Förklara det för någon som redan varit sysslolös i fem år och nu vill så mycket NU OCH PÅ EN GÅNG, helst...Vi återkommer ha en trevlig julvecka allihop...

Snart helg...

2005-12-09T15:24:00.000Z

Jaha..så är den här arbetsveckan slut snart då. Igår var vi (alla arbetskamrater femtio stycken ungefär) på en resa som var hemlig till att börja med. Jag hade av en tillfällighet fått reda på vart vi skulle så det var ingen överraskning om man säger så. Globen med julbord och Robert Wells/Joe Labero..Himmel vilken tillställning..Maten var bättre än uppträdandet faktiskt. Jag hade trott tvärtom. Vi kom hem vid 01-tiden med den abonnerade bussen. I dag är många trötta ska jag säga. Vi väntar på att klockan ska bli 17.00 faktiskt. I kväll ska jag bara slappa och ta det lugnt. mattias har fått ett nytt spel och har mat i magen. Då känner jag mig som mest "belåten" och kan koppla av. Nu är det några dagar sedan jag träffade mina gullisar Tindra och Saga.. Ja hela familjen faktiskt. Jag känenr hur "abstinensen" slår till. I morgon kommer jag inte att kunna låta bli att göra ett litet besök och krama av mig lite. Julklappar ska man ju köpa också. Försöker komma på vad som passar bäst och som alla önskar sig också. Det känns i alla fall inte lika "hysteriskt" omkring julen för mig numera som det gjorde när barnen var små. Nästa generation har liksom "tagit över". Man har ju hunnit med några jular liksom. Nu vill jag önska er alla en trevlig helg....Kramar från...kycklingmammisen

Jag har gjort det igen!!!

2005-12-02T13:15:00.000Z

Något jag gjort i hela mitt liv och alltid önskat ogjort varje gång.. Om man frågar någon i min familj så vet dom alla vad det är..men inte nu andra kanske? jag har alltid velat ha lååååång fint hår. Det har ju alltid varit fin blond färg på det, men längden..*suckar djupt* Det enda jag skulle behöva göra är att låta bli det..men icke. Varenda gång det kommit en bit så händer detta....Koll, koll telefonnumer till ledig frissa...Hej!! Har du möjligen en tid för klippning..fort!!!. Troligtvis har jag sett en bild i en tidning på någon fräsch tjej med snygg frisyr och så tror jag att det ska bli lika snyggt på mig. Men...endera så gör dom inte som jag säger eller så SER det inte ut så på mig bara. Vad tror ni? Nu sitter jag alltså här igen då med nyklippt hår som vissa säger är såå snyggt (när jag stajlat mig alltså)..och känner bara..Jag vill ha långt hår NUUUU!!!! Kan man göra hårförlängning till sin 60-årsdag?? Eller tycker folk man är galen då?? Utseendefixerad kanske.? men vem ä rinte det idag i det här landet med det massiva tryck vi har på oss vi kvinnor från Tv, tidningar och andra media. Ni som har döttrar. Kom ihåg. Tala om för dom att dom duger precis som dom är.... Tack för ordet idag..kram på er alla!!

Det ljusnar ..

2005-11-23T07:51:00.000Z

ute alltså...Inne är det redan fullt ljus. Sitter på jobbet och "smygbloggar"*S*. Jag ska berätta om festen först. Vi var alltså 10 personer som samlades hemma hos mig för en "förfest". Trevligt att förbereda lite tilltugg och en liten bål. Vi var fem par hemma his mig. Gud så skönt att bo centralt. Mannen som just nu finns i mitt liv hade med sig två gitarrer och bland gästerna fanns en till gitarrspelande man. Mysigt med låtar och gäster. Vi drog ivär till festen på bra humör och upptäckte attt det var bara vi..alltså min partner och jag som hade kläder i "rätt" stil..alltså 60-70-tal. Hade ingen mer än vi uppfattat tanken med festen? Vi hade jeans.(jag hade V-jeans) och fransjackor/västar. runt pannan hade jag en läderrem som det hängde pärlor i a´la flower-power..och så hade vi boots typ. Bland drygt 500 personer så var bara vi tidsenligt klädda, men vad spelade det för roll. När min "partner" drog igång sina låtar på karaoken så vägde det upp priset på drinkarna han köpt till oss efter middagen..En San Francisco-drink gick på 110 kr..2 st alltså (inte så dålig på matte längre) 220 spänn!!!!! Är dom inte kloka på Aros Congresscenter?? Jo...min partner fick en alldeles egen fanklubb här i stan*ler* Han är så himla bra på scen*ler* behöver inte titta på monitorn över huvud taget..men det kanske inte är så konstigt när man spelar i eget band och har musik som huvudintresse. Kvällen behållning var han i alla fall. Det fanns ett disco , och en levande orkester och så karaoke-stället då. Svårt att vara på tre ställen men vi försökte så gott det gick. Mina fötter tog slut vid 01-tiden och då fick jag hjälp att ta mig hem av mitt sällskap..och sedan fotmassage..Härligt..Tack för nu...Kram på er..

Fest snart smile

2005-11-16T13:24:00.000Z

Nu har jag samlat på mig 60-70 tals kläder. Mina arbetskamrater har letat i sina gömmor och hittat lite av varje må jag säga. V-jeansen..Kommer någon ihåg dem? SÅNA har jag fått tag på!! Ryschblus och väst i flower-power stil också. Här ska kläs ut. Ett litet läderband att knyta runt huvudet med en fjäder i fullbordar min stil.(hoppas jag). Jag hoppas också att inte någon skrattar ihjäl sig när dom ser mig. Men faktiskt så sitter jeansen jättebra. Det kanske räcker? Det ska bli musik från flera orkestrar och karaoke, dans och MAT förstås. Fast när man ätit den så kansek det blir svårt att röra sig i dom byxorna...Bantar därför hela denna vecka, så klart. Tack å lov för all frukt som finns. Igår hälsade jag på mina barnbarn. Det är en lika stor upplevelse varje gång. Jag kan sitta och titta på dom och bara "insupa" allt dom gör och säger. Saga har blivit så stor och medveten. En riktig skolflicka. Igår var inte Tindra lätt att tas med ska jag säga. Himmel vilken vilja den lilla damen har. När jag kom så tyckte jag att både mamma och pappa såg lite "tagna" ut. Jag förstår så här i efterhand varför. Det fanns inte någonting som inte Tindra hade en egen åsikt om igår.*ler* När det så var dags för henne att komma i säng (mormor hade ju kommit så det blev lite sent) så ville hon absolut inte ha just det nattlinne som hon fick av mamma. Skrik och gråt och kastande av nattlinnen hit å dit. Jag försökte att medla men det slutade med att jag också åkte ut ur sovrummet. Det är så lätt att som mormor vilja krama och trösta vid fel tillfälle. Klart jag förstår att jag inte får "undergräva" mammas auktoritet i det läget. Men visst är det mysigt att få trösta när alla andra är sååååå "elaka"... Jag gick strax därefter med en massa kramar i bagaget och tänker att. Gud så underbart med barnbarn!!! Fort följer...

Ute faller

2005-11-11T15:54:00.000Z

mörkret efter en underbart vacker solig dag...och varm.!! Vad har hänt? Varmt och soligt i november. Med tanke på att jag aldrig varit med om det i mitt hela liv..(och jag är ju rätt gammal) så måste ju något ha hänt med vädret, eller hur? Men inte gör det mig något..vinterna blir kortare och i helgen ska jag sätta lökar.. Små anemonlökar ska jag sätta i rabatten alltså, nu i mitten av november. Kan ni tänka er att när en kompis var här i helgen så hittade hon små penseéplantor i min lilla balkonglåda..färdiga att sätta. De hade självsått sig av de plantor jag haft i lådan i somras. De ska också sättas i rabatten. Himla kul att se dom komma upp i vår. Vet ni vad jag mer gjort.? Jo..jag har köpt en singelring. Den är vackert turkos. Slät och gjord av silver som är överdragen av något hårt turkost material som glänser. Jag tycker det är så bra att man uppfunnit en sådan här ring. Inte för att så många känner till den ännu kanske men det kommer... När man gifter sig så visar man upp det. När man skiljer sig så tar man av sig den ringen...och ersätter den oftast inte förrän man kanske gifter om sig eller förlovar sig... Nu kan man om man vill köpa en ring som visar att man är singel. Det i sin tur behöver ju inte betyda att man är desperat precis. Jag börjar att fundera på om jag är/har blivit bekväm. Känner liksom att det ska vara verklig kvalitet för att orka med att ha en man i livet och hemmet i fortsättningen. Då ska det vara något verkligt speciellt och var finns det en sådan?? Hittar han inte mig nu med ring å allt så får det allt vara. Jag har jobbat dubbelt i hela mitt liv nästan och en make vid min sida, eller någonstans i närheten i alla fall. Det var liksom en vana att det skulle vara så. Nu efter sju år så inser jag att det faktiskt inte är så längre. Det har tagit mig hela sju år att inse det, tala om tröghet. Jag som annars är så snabb. Men på något sätt tycker jag att ringen representerar att hoppet finns och att det kanske kan dyka upp en man i livet som inte bara sitter och somnar i soffan .. Jag menar inte att han inte får göra det..sånt kan hända den bästa, men det ska vara så starka känslor mellan oss att det inte spelar någon roll. Då är det rätt... Fortsättning följer kanske..igen..

ny vecka igen!!

2005-11-07T13:59:00.000Z

vad tar dom vägen..veckorna??? Jag har någon märklig känsla att tiden accelererar. Har någon annan av er samma känsla? Jag funderar på om det liksom har med åldern att göra. När jag var liten var det alltod jääääätelångt till allt man ville skulle hända. Julafton t.e.x..eller ens egen födelsedag. !! Det kändessom flera år emellan. Numera dyker dom upp ungefär med en månads mellanrum tycker jag mig märka. Det har börjat gå speciellt fort efter femtio.*suck* Jag som har så mycket jag skulle vilja göra. Det märkliga är att jag inte tyckt det heller förut. Allt tid i världen kändes som ftamför mig Ung och frisk trodde jag var något självskrivet.. Jag är fortfarande frisk..(tack å lov) men ung....nja det är överspelat liksom. Undrar om jag var speciellt omedveten i tonåren mot många andra ? Men det togs snart ur mig. Mamma vid sjutton gör de flesta unga flickor mogna snabbt. Men inte på alla områden förstås. Vad andra i samma ålder gjorde hade jag ingen aning om. Förhoppningsvis inte detsamma som jag gjort eftersom jag redan blivit mamma..Varför blev jag aldrig informerad??? Sexundervisning i skolan? Glöm det. Existerade inte helt enkelt uppe i norrländska små samhällen. Återstod att helt enkelt veta om att man skulle låta bli att träffa unga män. Nog om just detta*Smile* Vad jag menade med att andra gjorde var väl mer att man blev väldigt ensam om man var hemma med barn på den tiden. I fyra år var jag hemma med min lille kille..(för så gjorde alla och oftast mycket längre tid). Så här efteråt kan jag ju se att det var en härlig tid. Mitten av sextiotalet och allt var väldigt positivt. Allt var möjligt. Beatles var stora och Elvis min idol. Fast så himla intresserad av livet utanför hemmet var jag inte. Därför talar jag om omedvetenhet. Jag kände mig ofta ensam och utan kompisar. TV:n var ingen tidsslukare då. Hur roligt var det med en kanal i svartvitt och Andy Pandy kl 18.00. Fast han var ju svart/vit redan från början i alla fall. Ja, det var fyra lugna år innan jag började arbeta på heltid och har så gjort sedn dess och gör fortfarande...Då var jag tjugoett. Forts..kanske följer...

Dimmigt

2005-11-01T09:22:00.000Z

Kolla!! Lika dimmigt ute som inne...eller?.. Det har inte funnits så mycket tid för skrivande..var tar tiden vägen?? Men jag bara MÅSTE berätta hur otroligt FRAMÅT det går med Mattias. Det verkar som om en massa saker "ramlar på plats" varje dag nu. Från att ha försökt komma undan både vetskapen om sitt funktionshinder och att sköta sin kropp så verkar han nu på alla sätt försöka gå mig/oss till mötes. Gör allt han kan för att vara "rätt". Just idag ska vi upp till en väldigt duktig neuropsykololog. Ååååh, vad vi har slitit för detta..(läs jag)..Förra gången när vi fått remiss av husläkaren ..(man måste ha det) för en undersökning så vägrade Mattias att skriva på de papper man måste ha för att få läsa hans journaler. (han är ju myndig så jag måste ha hans tillåtelse för att hjälpa till). När jag den gången lämnade fram hans papper så sa han att han inte ville ha med psykiatrin att göra. Han ville inte ens titta åt papperen. Så här har det hållit på. Men det har inte varit Mattias fel att det mesta gått fel. NÄR man fått en kontakt inom landsting eller kommun som ska uträtta en behövlig tjänst så har det aldrig fungerat. Det låter så fint med alla handläggare och insatser, men kvaliten och kunskapen har varit urusel. I alla fall på det vi mött. I sju år har vi provat det ena efter det andra och i slutänden har inget av värde hänt. Värdelösa gruppboenden (2 st) stödfamilj? , glöm det..ni vill inte veta vad som hände. NU..äntligen har Mattias fått en mycket trevlig, välfungerande kontaktperson..(Anders)..tack å lov för honom. Gruppboendet är utbytt mot en egen insatslägenhet. Mattias har fått som han vill och nu visar det sig allt eftersom att han har rätt. Samtidigt kommer det info att man nu börjar att inse att just personer med Aspergers syndrom inte passar i gruppboenden. Man börjar i stället att "integrera" de med denna diagnos i vanliga "trappboenden" där man kan få stöd av personal om man behöver.. Som det är för mattias del så kommer det nog att förbli. Han är så stolt för sin "egna" lägenhet och det med all rätt. han har fått ett "eget" människovärde och slipper känna sig utpekad som han upplevde det i gruppboendet... Nu kommer alltså fortsättningen...han vill bli undersökt! Han vill se sina svårigheter och möjligheter...Ett STORT steg.... Fortsättning följer..

jag o livet

2005-11-01T07:31:00.000Z

Det är min tjej det*skrattar*... Lika mycket för hålligång som mamma... Jättekul att komma iväg och göra sig i ordning..träffa kompisar o.s.v. Och vad händer?? Jag längtar HEM!!! Efter bara ett par timmar. Vad är det för fel?? Eller kanske det är det som är rätt, vem vet? I alla fall Borta bra men hemma bäst med sina underbara nära och kära..(inkl vännerna).. Kycklingmamman

Ny vecka och nya möjligheter, eller hur??

2005-10-24T08:55:00.000+01:00

Vilket HÄRLIGT väder!! Och jag som bara arbetar halvdag kan passa på att njuta lite extra, det är ju tidsbegränsat. Tänk om man skulle få vara ledig halva dagarna så himla annorlunda livet kunde vara. Sitter jag här och klagar!!! Jag är ju i hela friden friskare än många andra och borde vara tacksam..Fyyy på mig. I alla fall så har jag nu hunnit med att vara tillsammans med världen busigaste tjej, Tindra. Jag slutar aldrig upp att förundra mig över den otroliga energi som finns i den lilla kroppen för att inte tala om "knoppen". Det far runt i det huvet så man riktigt ser det utanpå. I familjen finns ju också världen lustigaste katt. Jag tror inte att han vet att han är katt faktiskt. Uppvuxen med hundar sedan några veckors ålder så har han tagit efter deras sätt inbillar jag mig. Hur kan man annars förklara hans helt annorlunda kattspråk? Den självsäkraste katt jag mött faktiskt. Kommer farande som en vakthund när man kommer in genom dörren..Kollar läget och hoppar upp på första bästa fåtölj där han lägger sig som en kung..Går man förbi så slänger han ut en tass eller försöker få uppmärksamhet. Han är så himla tålig och man kan verkligen ta "tag" i honom och leka. Men när jag tog fram dammsugaren för att göra en "insats" i väntan på att "matte" skulle dyka upp så smög sig kissen in bakom fåtöljen..AHA tänkte jag..dammsugaren gillar han inte..(vem gör det)..När jag var klar så lyfte jag på tyget till fåtöljen för att tala om att nu kan du komma fram.Då sitter han upptryckt med ryggen mot väggen , ja, jag menar sittande med tassarna mot fåtöljen..Himmel så rolig han såg ut. !! I alla fall så har helgen innehållit massor..Mycket dans och mycket vila..Hur jag nu fick ihop det..*ler*.. Nu ska Mattias med eller mot sin vilja få besök i alla fall. Vi ska laga mat tillsammans i eftermiddag. Vi brukar få ihop mellan 10-15 lådor med mat för infrysning. Vi och Vi, men i alla fall, han lär sig nog litet varje gång. (hoppas jag)..Vi väntar också på att få en undersökning gjord som ska visa hans starka och svaga sidor. Det borde ha gjort för många år sedan men nu närmar det sig (hoppas jag) Vi är vana att vänta och sååå utled på det.... Just nu finns det massor av utredare och handläggare "kontaktade" men ingen hör av sig som vanligt. I stort sett inga av de möten vi haft sista halvåret har lett till någonting. Verkar som om man tycker att man gjort själv insatsen i och med att man haft ett möte med oss. Nu ska vi alltså börja om då och höra oss för om det är något på G? Eller? Hur många år ska vi fortsätta så här utan att något händer.? Kommer Mattias någonsin att få något "vettigt" att göra på dagarna eller ska han sitta sysslolös hemma i resten av sitt liv.? Det är ett undner att han inte brutits ner av ren "sysslolöshet". Nej nu får jag sluta vara negativ... Vet ni vad som hände i förra veckan?? Jo Mattias hade rakat sig helt själv och utan att jag påpekat det. Har aldrig hänt tidigare. Vilket framsteg!! Fortsättning förljer antagligen nu med...

Skööönt....

2005-10-20T09:57:00.000+01:00

Att bara arbeta halvtid ett par veckor. Jag får tid att TÄNKA!! bl.a. Dessutom hinner jag träffa barn och barnbarn mer än vanligt..så kuuuul!!. Mattias har blivit så social den senaste tiden. Nu vill han göra något för andra i samma situation som honom..som alltså har AS som han har. Han är så gullig. Kolllar hur jag mår och att jag kommit hem om jag är ute på kvällen och så. En kväll när han gick från mig efter att vi ätit middag tillsammans så ringde då JAG för att höra att han kommit hem ordentligt, så svarar han ..Det här är en automatisk telefonsvarare som meddelar att jag blivit kidnappad av utomjordingar så jag kan inte svara just nu men lämna gärna ett meddelande Han har en så härlig humor, tack å lov. Jag märker också att han vill vara med och "diskutera" när vi sitter några stycken och undrar över saker. Han har inte mycket livserfarenhet på det sätt vi menar med erfarenhet..men han har sett mycket i den tillvaro man ser när man har ett "funktionshinder". Att ständigt misslyckas i det som vi vanliga tycker är "lätt som en plätt". Att känna att man inte hinner svara på en fråga eftersom man inte vet vad personen menar. Man kan ju svara fel. Självförtroendet är i botten efter att man i en vanlig klass misslyckat i det mesta. Han hade ingen chans i den världen och ingen diagnos eller undersökning hade gjorts när han var i den åldern. Man kunde inte diagnostisera AS i Sverige förrän 1994. mattias fick sin diagnós 1998. Han var då 13 år och i mycket dåligt "skick" eftersom han misslyckats med både kamrater och skola. Ingen av oss i familjen hade hört talas om Aspergers syndrom..Himmel! VAd handlade det om? Autism? Är inte det ett förståndshandikapp? LSS-lagen vad är det och vad har man den till? Vilken tur att jag i det läget inte visste om allt som skulle läras och tas reda på. I början var det ett heltidsarbete bara att få information om vad det innebar. Så himla "blåögd" jag var. Jag trodde att det fanns hjälp om man ringde de "instanser" som fanns i olika faktablad. Men jag kan bara säga GLÖM DET..det är en veklig KAMP bara att ta reda på om insatserna ligger under landsting eller kommun för att inte tala om att få tag i de handläggare som arbetar med Handikappfrågor. Ingen visste ju vad just detta handlar om. Diagnosen var ju alldeles ny i Sverige (fast inte funktionshindret förstås)och de som skulle ge stöd i dessa frågor kunde ju ingenting i stort sett. Fast det sa dom ju inte rent ut förstås. Kanske lika bra det så man kunde ha hoppet kvar ett tag till. Fortsättning följer antagligen..

Väggen..kan man gå in i...

2005-10-17T09:01:00.000+01:00

Men det gäller att inte stanna kvar där för länge. Förra veckan var tung och nu är jag halvtidssjukskriven 14 dagar.. Som sagt här kommer jag..!! Var med min lilla Tindris och Mi och kollade hur kissarna har det ute på landet. Kom utan större problem fram till "landet" strax utanför Västerås.. Ni vet kanske hur det brukar se ut på en liten gård? Några små röda hus och en stor inhängnad som visade sig innnehålla ett 20-tal söta kaniner. Att nya misseägarna gillar djur gick inte att missta sig på. Vi möttes av två utav pojkarna och husse. Efter att ha hälsat på matte så fick vi gå in och leta efter de två små liven. Dom låg så mysigt hopslingrade inne på en säng. Jag trodde att Björne i alla fall skulle bli jätteglad över att se mig..men inte! Björne såg mest lite uttråkad ut...Gäääsp..eller kanske hjälp! Tänk om dom tar tillbaka oss. Liite besviken men ändå mest glad var jag att de tycktes trivas så bra. Efter att Mi gett Björnes vaccinationskort till nya ägarna så var det dags att titta på kaninerna en stund innan vi åkte hem...*suck*...Försöker intala mig att jag inte saknar dom alls... Tindra var så himla sprallig och ramlade stup i kvarten med samma goda humör....Hon är så himla härlig!!! På Mattiasfronten har det varit så lugnt. Han kräver ingenting men behöver så mycket. Eftersom jag är halvtidssjukskriven ett tag framåt så ska vi äta lunch tillsammans idag efter att jag slutat arbeta...Tur att det är måndag så Hemtjänsten har städat när jag kommer dit. Det känns alltid så bra då. Det är mycket lättare numera att få honom att duscha och byta kläder. Sååå skönt. Jag tycker att han på många sätt arbetar för att bli mer social just nu. Han verkar att ha mognat på många sätt. Nu tar vi en dag i taget.... Slutar för just nu.....

Tillbaka!!

2005-10-12T14:17:00.000+01:00

en och en halv dags "vila" och tillbaka i arbete..Halsen blir inte bättre än så här. I alla fall inte den här veckan tror jag. Lika bra att jobba. Nu till kisse historien. Jag satte helt enkelt ut en annons i tidningen. Tog tre gånger för säkerhet skull. Skrev som det var.. 2 Underbara kissar söker nytt hem..o.s.v..Första gången den var inne (annonsen alltså) hände inget alls... Eftersom jag skulle till Stockholm så kunde jag ju då ta med mig Teischa tillbaka till sin matte och hennes 28 kvm och vi bestämde det tillsammans hon och jag. Meningen var att kissen skulle få åka i en liten väska på tåget. Björne skulle få komma tillbaka till Mi med familj. En timme före avfärd så ringer då min telefon hemma och en trevlig man medelar att han och familjen gärna tog hand om BÅDA kissarna. De bor en bit från stan i lantlig miljö och de skulle också kunna få vara utomhus ibland. Nu blev det bråttom...ringa båda mattarna (fick inte tag på Mi, men berättade för G (partnern)i stället. teischas matte svarade helt oväntat. Hade ju varit fredag kväll dan innan liksom..och med allas tillstånd så ringde jag då till denne räddare i nöden..Kissarna skulle få bo precis som i katthimlen...men i levande livet. Båda kissarna fick alltså kattvakt..Min mamma och så kom jag själv hem vid 19-tiden i söndags och då hade redan nya kattfamiljen ringt flera gånger och undrat när de fick komma och hämta dem.. Inte kändes det roligt att lämna bort dem..inte ett dugg. men jag vet ju hur bra dom får det och det får räcka just nu... Förresten...på kafferasten så ska jag ringa och höra hur de har det..*smile* Håller som bäst på att planera ett litet besök för att se på själva nya "kisseboendet". I övrigt så har mycket annat också hänt men det gör det alltid i mitt liv så det kan jag ta en annan gång... hej å hå stå på tå...

Usch och fy...

2005-10-10T10:33:00.000+01:00

Näää.det är inte kul att vara förkyld. Näsan är heltäppt och i lördags så låg jag utlagen hela kvällen. Den enda "riktigt" lediga dagen i veckan. Men..när jag vaknade på söndag morgon så kände jag mig helt pigg och alert. Ögonvitorna var lika vita som det låter som att dom ska vara. Eftersom jag gjort en "utflykt" till Stocklahoma där jag förväntades vara med i trädgården ch sätta lökar inför våren..ca 120 st så tänkte jag..Guuud vilket skönt väder!!..Kör i vind. Inte sjutton hade vi så hård jord när vi hade hus. Vad är det för fel på jorden i Sollentuna!!.. 120 st blomsterlökar va de. Lika bra att sätta igång. Jag slängde mig på spaden och flyttade jord hit och dit. Tills lut så hade jag fått bort ca 10 centimeter jord/hårt packad lera snarare och lade ut lökarna i grupper.(fint såg det ut). MEN kommer dom upp i vår? Eftersom jag hade lovat att vara hemma före kl 19 så var det bråttom till centralen.(alltid likadant).. Nästa projekt skulle nämligen skötas. Har jag berättat om kissarna? Inte? Jo..jag hade tagit hand om en kisse som en tjej som pluggar inte kunde ha för tillfället. Hon hade ingenstans att bo och inte kissen heller följaktligen.. Eftersom min dotter Mi har (hade) två kissar, varav den ena..(Björne) brukar vara hos mig på "semester" från Mi´s livliga familj. Ibland tyckte Björne att det var lite för mycket av det goda och då fick han semester hos mig. Nu när den nya tjejkissen (Teicha) skulle bo en tid hos mig så fick han chansen att bekanta sig med henne..Guuud så hon fräste och hade sig..i tre dagar!! men en dag..så hade Björnes charm övervunnit motståndet. (han är otroligt fin så det så). Dom blev sååå himla fina vänner på dessa 3 veckor....fullt kattrace över bord och stolar. Mest på natten, men man vänjer sig snabbt... MEN..när jag ser deras längtan ut i naturen. Väntandet i fönstret och när de ligger i fönstret och försöker få del av den härliga hstluften. Följer fåglarna med blicken och jag ar varje liten insekt som finns inomhus..Så känner jag bara att..Så ska inte kissar ha det. Dom ska få vara ute och göra det som katter vill. Smyga på flugor och andra smådjur. Gärna ta små möss, men helst inte fåglar..(bjällra runt halsen med elastiskt halsband på för att inte fastna) gör att dom klarar sig. I alla fall så var det så att Teichas matte fick en studenlya på 28 kvadratmeter...!!! Himmel så litet och ensam hela dagarna.. Nu blev det svårt...Jag frågade litet hos både Mi och Teichas matte..Kunde det vara så att omjag fick tag på ett bra hem till kissarna..skulle dom kunna få sällskapa dit? Jag trodde inte på det själv ..att någon på "landet" skulle vilja ha TVÅ kissar i ettårsåldern.... Fortsättning följer...senare..ska ta hand om halsen ett tag..

ONT !

2005-10-07T10:26:00.000+01:00

I halsen ju. Fredag och himla ont när jag sväljer. Känns det igen?? Jag borde inte gnälla för det är nästan ett och ett halvt år sedan jag hade det sist. Ont i halsen alltså...Men det gör ont i alla fall. Nu kan jag inte hälsa på mina gullisar Saga och Tindra heller. Vill inte smitta ner hela familjen. Här ringer min Mattias och undrar om han kan få ett piggsvin i stället för katter. Vad tror ni om det? Nu när han ändå är igång och vaken så passar jag på att än en gång fråga om han inte kan gå med ut och äta lunch med mig. Det är inte ofta jag gör det men det är så viktigt att Mattias får i sig något så jag fortsätter att "tjata". Han är 180 lång och väger strax över 60 kilo. Han behöver inte tänka på viktväktarmeny precis. Men..sade han då jag frågade. Jag har ju inte hunnit duscha ännu?. Det gjorde du igår sa jag så det behövs inte just nu sa ja då. Mamma du är rolig du sa han då. Du säger att man ska duscha varje dag och nu säger du att det inte spelar någon roll. Hur ska du ha det?? Ja vad säger man...?? Det är så att jag försöker få in rutiner om duscning varje dag eftersom det kan bli en vecka mellan sådana tillfällen i värsta fall. OM det nu gått så långt så är det ju klart att något måste göras...DÅ tjatar jag... När jag då inte säger att han måste så tycker han jag är konstig...jag tänker att EN dag mellan tvättningarna är helt OK ..brukar kunna vara mycket värre ju. Sådant som hygien, kläder, tid och organiserande är inget som Mattias klarar. Det är där hans funktionshinder visar sig som mest. Även i kommunikationen och det sociala samspelet är det stora brister...et s.k.psykosocialt handikapp med namnet Aspergers syndrom alltså, förkortas AS. En gulligare kille får man leta efter. Han fixar sitt liv på något sätt och vill hålla all sk "hjälp" ifrån sig. Han vill vara NORMAL och kämpar för det hela tiden...Mot min hjälp och andras... Han KLARAR sig själv!! som han säger. Ja..allt är ju relativt faktiskt. Vad är att "klara sig själv"? Hur höga krav ska man ha på sitt liv och skötseln av sin kropp. Gör det något om man inte klär av sig på natten? Måste man ha sommarkläder på sommaren och vinterkläder på vintern..och i så fall varför? Nu har vi i alla fall fått i oss lite mat idag Mattias och jag...Mmm, vad gott det var, tyckte jag..Mattias spelade stum hela tiden så det blev inte så mycket sagt..han pekade på vad han ville ha i menyn....pasta med laxsås...såg gott ut i alla fall... Kycklingmamman för dagen..

Efter kursen

2005-10-06T15:24:00.000+01:00

Jaha..tillbaka till ordinarie arbete. Man ska ju vara glad att man har ett eller??? Kursen var himla bra och nu så har jag då stoppat in en massa i huvet..men inte minst i magen. Inte klokt vad det äts på såna här möten...Tre dagar i härlig miljö med mat varannan timme . (kändes det som). Jag hade lyckats klämma ner mig 2 kilo på en månad. Nu har jag lyckats gå upp dom på 3 dagar. Vad är det för orättvisa?? mattias hade fått förtroendet att ta hand om BÅDA kissarna..(hur skulle det gå?) Han ringde mig ibland 5 ggr på en förmiddag med start före kl sju på morgonen. Det var inte så att han sa så mycket utan mer att han ville förvissa sig om han gjorde rätt och att allt var OK... Mamma...katterna går omkring och sitter påmin stol. Ibland så står dom och tittar på mig när jag vaknar. Varför då? Jo du förstår ..Katter är såna. dom vill titta och är nyfikna också. Din stol är säkert skön och dom vill se om du är vaken. Men varför springer dom efter mig ?..Jo, dom hoppas att du har mat till dom, svarade jag.. Nästa gång: Mamma jag tycker att en klo på en ena katten ser konstig ut..liksom står ut! Svårt att se tio mil ifrån liksom. Vem ska man kunna besvära? Mamma...Mi.ja, det är ju dom stackarna då som får ta vid. Ett av samtalen lät..Mamma..dom är jättefina och så men jag tror inte att det är så bra för dom att bo i en så liten lägenhet som min. Eller : dom är överallt. På min dator och på min stol. MEN..en gång ville han att jag exakt skulle tala om hur man gorde rent i kattlådan. Jag sa: Ta en plastpåse (som man handlar mat i) Ta på en gummihandske..(ett måste för att han över huvud taget skulle försöka). ta alla klumpar som du hittar i sanden (BLÄÄ) och lägg dom i påsen....ställ den sedan i skåpet under diskbänken... Han fixade det!!.Duktigt tycker jag...När man har svårt att ens få i sig mat själv varje dag. Hurra för det i alla fall...

kursande..kul..lärorikt?

2005-10-06T14:53:00.000+01:00

2005-09-30T08:50:00.000+01:00

Här sitter jag och funderar... Inget ovanligt kanske men just då för två år sedan så kändes det som jag ser ut...Deppigt. Vad jag tänkte med den här bloggen är att prata lite om dagen och livet. Min dag idag började med att telefonen ringde kl 06.10. Mattias.... Jag har tre barn, men Mattias är "annorlunda". Inga barn är lika men i det här falle beror annorlundat på att Mattias har AS..(aspergers syndrom).en form av autism men utan förståndshandikapp. Ja, vad innebär det då rent "praktiskt". Tänk dig att förstå att man är annorlunda för att man har förståelsen och ser när andra är "annorlunda"men inte kan se sina egna handikapp. Första gången han frågade "rent ut" var han sju år. Han satt framför tv:n och såg ett program om barn med Down:s syndrom. Han vände sig om mot mig och sa...Mamma? Är jag så där?

I november fyller Mattias tjugoett år...Hur livet har sett ut för oss fram till nu tänker jag berätta varvat med lite dagliga anteckningar..

Nu klockan nio på orgonen har Mattias ringt fyra gånger....men så är det inte alltid. Ibland går det dagar utan att han hör av sig alls. Då blir jag orolig och kollar om han lever. Då kanske han inte vill prata alls och inte har ätit på flera dagar. Men idag är en bra dag. Han vill ha ett nytt pc -spel och då är han väldigt målinriktad. Det är bara vid sådana tillfällen han visar förmåga på att driva "sin sak". Enda intresset är just spel . Dataspel, Play-station, X-box o.s.v...Han är MYCKET duktig på sånt som ni kanske förstår. Vem blir inte bra på något som man gör hela tiden?

Det är det som är det mest utmärkande för perosner med AS. Just detta med ett brinnande intresse för något speciellt. Det kan vara..fiske..siffror, telefonkatalogen eller precis vad som helst. Jag är glad att Mattias har sitt intresse och inte fastnat för vapen till ex. Eller sex och tjejer. Det skulle innebära mycket större problem för omgivningen.

Mattias är en snäll kille med insikter som ingen kan förstå om man inte känner honom väl. Han ser det vi "#normala" många gånger missar. Han kan verkligen få mig att tappa hakan när han plötsligt säger något som jag inte alls insett. Han ser liksom förbi det yttre och drar slutsatser som jag inte ens tänkt på. Klok skulle jag vilja säga att han är och ändå saknar han så många färdigheter...

Nu slutar jag för stunder men återkommer..var så säker...

nybörjare...och så blev

2005-09-21T12:28:00.000+01:00

det förstås fel. *suckar* jag skulle ju heta kycklingmammisen men så var det en massa olika grejor att fylla i och så blev det fel någonstans...men det är ju sant..Här kommer ju jag! Är det bara att börja skriva nu..`?